En kort rekapitulation : Samtidigt som en 300 kilos björnhona snabbt närmar sig i en vildsint attack, springer vi ut i vattnet med båten.
Med ett sista avstamp på bottnen rullar vi ner i båten som glider ut från land. Här skulle jag kunna säga att björnen fick tag på min byxrumpa och att byxan hängde som spagetti om baken. Eftersom det inte är sant nöjer jag mig med att konstatera att björnens andedräkt var så frän att en skunk skulle blivit randig av avund.
Nåväl, efter denna omtumlande upplevelse tog vi fel på "buteljerna" som jag nämnde tidigare (solskyddsmedlet respektive myggmedlet), vilket ledde till att Slaktaren blev solbänd och jag myggbiten.
Som vanligt i denna sjö, där gäddorna får leva sina liv ofiskade, smällde det på direkt. Vi fick mycket fisk längs kanterna men inget större än fyra kilo. På en fiskedag kan det bli upp mot en 40 - 50 gäddor när man kommer vid rätt tillfälle. Det bör oxå nämnas att en fiskedag på sommaren i Norrland motsvarar två normala fiskedagar i Syd. Vi brukar börja mitt på förmiddagen och håller ibland på ända fram till tre på morgonen.
På eftermiddagen bestämde vi oss för att det var dax att se om de större gäddorna stod längre ut från land. Vi tacklade med stora, höga wobblers som tål fart och som slår kraftigt från sida till sida. Mitt ute på den ena delen av sjön är det tre - fyra meter djupt. Här testade vi denna nya metod som framförallt Slaktaren experimenterat fram.
Den går ut på att köra relativt fort, cirka fyra knop, i det klara vattnet med betet någon meter under ytan. Wobblern syns och hörs på långt håll och den höga farten gör att vi täcker ett stort område. Gäddorna hugger hårt och det gäller att ha slirbromsen löst ställd.
Tydligen var detta rätt medicin och sammanlagt fick vi på några timmar åtta gäddor mellan fem och nio kilo.
Vid sjutiden var det dags att grilla litet entrecote och dricka en flaska rött. Efter ett lyckat fiskafänge är denna stund verkligen kronan på verket!
Den sista timmen innan vi bröt för middagen hade fisket dött ut. Efter maten förstod vi varför! Ett riktigt oväder byggde snabbt upp från ingenstans, så som det kan göra här uppe. Eftersom vi befann oss långt från bebyggda trakter, och inte hade några regnkläder, var vi tvungna att välja: antingen bli blöta med kläder eller utan!
Medan blixtarna virvlade runt oss, och himlen mörknade allt mer, klädde vi snabbt av oss och stoppade kläderna i en av de vattentäta lådorna. Lagom tills locket var på, kom de första regnstänken och efter någon minut öste det ner. Då temperaturen i samband med regnet sjönk med tio grader, gick vi och satte oss i vatttnet som vid det här laget var minst fem grader varmare än luften.
För att även värma oss inombords tog vi med oss en butelj stärkande som vi stilla avnjöt sittandes på lagom djupt vatten med huvudena ovanför ytan. Ovädret gav sig inte i första taget så avnjutandet fick fortgå tills flaskan var tom. Då hade vi tröttnat på att sitta stilla och gav oss i stället ut på en simtur. Efter halvannan timme kunde vi äntligen gå upp. Som så ofta när man fått beundra vädrets skiftningar, kände vi oss väldigt levande.
Med den röda himlen ovanför, rodde vi sakta hemåt i sommarnatten.
Att jag överhuvudtaget har hittat hit beror på att min gamle kompis "Slaktaren" har sina rötter här uppe. "Gamle" syftar i detta fallet inte enbart på vår ålder utan på att vi känt varandra i snart tre decennier. Egentligen kallas han inte för "Slaktaren" men eftersom han är i köttbranschen så passar det ju bra.
Vi befinner oss i ren vildmark och med undantag av vindens sus och tinnitusens brus råder tystnad. Fiskgjusen är på plats i sitt bo och det finns spår av allehanda djur. Precis när vi skall skjuta ut båten ser vi ryggen på en liten björnunge i snåret strax till vänster om oss. Vi tittar på varandra och inser samtidgt att den knappast är där ensam. Samtidigt som vi vräker i båten knakar det bland buskagen och en 300 kilos björnhona närmar sig i full karriär. Tändern är blottade och hon rusar rakt mot oss..........
Inlägg
