Pattegrisen - Flugfiskets röda Rapala.

Om det var mycket folk på kusten vid mitt förra fiske så var det desto mindre folk i dag. Undrar vad det beror på, kanske något bra på TV, typ SM-veckan eller något travlopp. Hur som haver så hade jag Barsebäcksrevet för mig själv i dag.


Tyvärr lite för mycket själv, inte ett liv trots en seriös runda. Det blev dags för lunch från Max drive-in och omflyttning till Vikhög. Inga fiskare där heller, dock så kom en spinnfiskare just när jag hade käkat klart, han var lite orolig för is men det såg bra ut på avstånd. För att komma ner till revet så måste man gå nerom hamnen, det fick jag lära den hårda vägen, den vanliga vägen såg öppen ut men den var spärrad med taggtråd där husen tar slut.

Väl framme så var det lite trickigt att komma ut med ganska mycket is på sina ställen. Åvattnet låg på så det var rejält grumligt, det var nu som jag kom på att Pattegrisen var min mest synliga fluga. Efter ett tag så kände jag den karaktäristiska stöten och sedan hugget, en hyfsad firre på ca 35 cm, ett par bilder i håven och sedan återutsatt.



Man kan se den stora röda flugan i fiskens mun. Vågorna låg på ganska hårt och jag beslutade att fiska mig hemåt. Det var kallt, ett par minus i luften, 0,2 minus i vattnet, 15 cm för kort fisk samt 20 cm minusvattenstånd, nära att det här inlägget fått titeln "En negativ upplevelse".


Nu var det inte så negativt ändå, att gå och fiska med nästan kuling i ryggen var mysigt, saknade dock min superkorta Wibe 85 eftersom möjligheten till bakkast var väldigt begränsad. Ingen mer fisk men en positiv upplevelse, trots all minusarna.

Posted using BlogPress from my iPad

Årets första

Efter mycket noga övervägande så blev det en tur västerut i dag. Vattenståndet var våldsamt högt och det kändes inte bra med 60+ cm. Klubbturen med sikfiske får vänta till en annan helg. Alla vanliga ställen var omöjliga att nå och det gällde bara att hitta ett ställe där det gick att fiska från stranden. Barsebäck kändes som ett utmärkt mål. Inga sälar men väl 5 man på plats när jag kom. Under tiden som jag avnjöt min lunch, en triple cheese från Max i Löddeköpinge, så försvann dock dom andra och plötsligt så var jag ensam kvar.

Vattnet var ca 45+ men man kunde se att det varit 57 bara en timme innan, strömmen hade börjat att dra och det fanns hopp om fisk. Vattnet var klart så jag satte på en märla. När man är ensam på en strömsatt udde så kan fisken finas ända in på knädjup och det var där den stod, en liten blänkare som fick gå tillbaks igen, men det var i alla fall årets första.

Ganska snart så återbefolkades udden och jag drog bort mot verket för att få lugn och ro. Tyvärr så var det fler som hade kommit på samma ide och när jag vände om för att börja fiska så hade sträckan ut mot revet befolkats av andra fiskare. Som mest så kunde jag räkna in 8 man i viken mot verket, ett ställe som normalt inte fiskas speciellt mycket. Konstigt vad vattenståndet kan ställa till med. Alla försöker vada längre ut än dom andra för att få fritt vatten och ingen tänker på att öring faktiskt gillar grunt vatten.

Jag såg en krokad fisk till men ganska snart så gav jag upp. Klart fler flugfiskare än spinnfiskare denna gång. Tyvärr stannade kameran hemma av misstag så ni får nöja er utan bilder denna gång.



- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Skånska kusten