Öden och äventyr sommaren 2009, del 1.

Jag tänkte under denna rubrik delge Er litet av sommarens hög- och lågvattenmärken. Vilket som är vad lämnar jag till den uppmärksamme läsaren att avgöra.

Efter midsommar var vi fyra stycken som åkte till Kalmarsund för att se om det stod så illa till med gäddfisket som alla säger. Det var Ken, Hulda, Appel och jag. Vi var oxå nyfikna på om ryktena om de fruktade nakenfiskarna stämde. Vi bodde fint mellan Kalmar och Mönsterås i ett hus med egen brygga.

Ivriga gav vi oss ut direkt på eftermiddagen när vi kom dit. Det visade sig dock att vi var mer på hugget än fisken, så vi fick nöja oss med ett par följare. Nåväl, god mat och dryck gjorde att vi repade mod och dagen efter gav oss ut på ett helt blankt Kalmarsund.

Vi styrde söderut mitt i sundet och i det vackra, kavlugna, vädret kände vi oss som kungar när skummet yrde om fören. Ken och jag stannade till bland de yttre skären och hade, de allför stilla förutsättningarna till trots, några kontakter som gav ett par landade gäddor.

Hulda och Appel fiskade längre in i vikarna och såg oxå en hel del fisk, bland annat stor abborre. Efter några timmar tänkte Ken och jag söka rätt på dem. Vi styrde västerut in mot land och kom längre och längre bort från bebyggda områden. Den lilla bris som till slut hade infunnit sig avtog helt och allt blev stilla. Till slut tystnade även fågelsången. Vi var då i inloppet till en lång smal vik och på en stenhäll stod det ett par trätoffler. Innebörden av detta insåg jag inte förrän senare under sommaren, när jag läste i tidningen om nakenbadarna i Falsterbo som markerade bryggan med sina tofflor.

Vi fortsatte in i viken och när vi rundade en liten vassudde var de plötsligt där - de fruktade nakenfiskarna. Sägnen säger att alla som ser dem blir utan fisk i tre dagar. Medan jag vände båten för att ta oss därifrån tog Ken ett smygfoto.

Har ni tittat på fotot och blir utan fisk i tre dagar så säg inte att jag inte varnade Er! Vi fick leva i en tredagars förbannelse där det enda som högg var en råbock som vi drillade länge och väl innan vi släppte tillbaka den igen. Eftersom kroken satt ytligt tog jag loss rådjuret i vattnet medan Ken höll den i hornen. Vi vägde den inte men bedömde vikten till mellan 40 och 50 kg vilket är personbästa på bock för Ken.

Som tur var hade vi ytterligare en dags fiske. När förbannelsen hade släppt så lossnade det litet och sammanlagt fick vi under de fem dagarna i Kalmarsund ett fyrtiotal gäddor upp till sex kilo.