Guadeloupe - dag 9

Jag är knäckt. Eller så har bonefishgudens vrede drabbat mig. Dagen börjar med att alla bones vi ser vägrar ta vilken fluga som än presenteras. Krabbor, minnows(även gummy), ja allt utom pattegrisar visas för dom tailande och säkerligen småflinande fiskdjävlarna. Det som igår verkade så enkelt är idag plötsligt så svårt. Vid lunchtid lyckas jag äntligen kroka en som tyvärr sliter tafsen.

Efter lunch beger vi oss ner på lite nya flats, och när vi går där sätter guiden plötsligt handen i bröstet på mig och säger "down down, three feet bones coming this way!". Jag hukar och ser ett stim med fiskar feta som fotbollar komma simmande mot oss. Vi backar sakta och gör lite taktiska manövrar. Vi följer stimmet i en timme med allt vi har när plötsligt en av dom väljer att ta min krabba. Fisken ger sig iväg med ett jätteplask och med sådan fart att linan studsar i vattnet och slår sig i en slinga om veven på rullen. Tafsen går ju såklart av i ett nafs. Guiden tittar på mig med stora ögon. "That fish will haunt me in my dreams" säger jag till guiden efter en stunds tystnad. "It will haunt me to..." säger guiden "Largest bones I've ever seen in a scool...."

Så nu är frågan. Skall man ta och tömma baren och bryta ihop, eller står man där i gryningen igen imorgon och spanar efter bonefish? Jag tror jag gör bägge delarna.