Ränderna går aldrig ur

I sommar har jag sjösatt en ny passion - gösfiske i form av vertikalt jiggfiske och trolling. Efter några trevande turer förra sensommaren har jag varit i väg ett halvdussin gånger under juni. Sällskapet har varierat men alltid varit gott - Ulf, Jesper, Ola, Harald och sist men inte minst Åsa, min fru.

När hon en söndagsmorgon i början av juni frågade om vi inte kunde åka ut en sväng och fiska var jag inte sen att "nappa" på det. Det är ju inte varje dag den frågan kommer.....

Vi såg fram mot sol och en lätt bris till vilken vi skulle kunna sakta drifta för vinden och kanske vertikalfiska litet. Väl ute på sjön blåste en hård ostan och vågorna var så höga att elvispen tuggade luft halva tiden. Vi belöt oss för att testa en ny metod som vi döpte till "Drifting & Casting". Eftersom vi drev med en knapp knop för vinden tog vi varsin ände av båten. "Fruan" i fören och jag i aktern. Kasten la vi vinkelrätt ut från båten varefter vi vevade in långsamt. Fisken stod högt i vattnet och efter ett par timmars fiske hade vi landat återutsatt ett fyrtiotal gösar upp till tre kilo, undataget ett par till middagen.

Åsa blev så inspirerad att vi faktiskt var ute en gång till i går och vertikalade. Denna gång fick vi jobba litet hårdare för att hitta fisken, men när vi väl hade lokaliserat dem så fick vi till ett litet "gösarace". Av ett dussin gösar var fem runt två kilo. Jag måste säga: att se dem på lodet, göra några magiska svep med spöet och sedan känna ett brutalt hugg på jiggen är FANTASTISKT! Jag fick oxå en halvstor slempelle som ofint nog tackade för den varsamma återutsättnignen med att gnaga hål på knogarna.

Appro på slempellar. Vid en av de tidigare turerna hade vi precis börjat trolla när en stor fisk tog wobblern i frivattnet. Sakta, men kontinuerligt, drog den ut lina och inga gäddryckningar kändes i linan. Hoppet började tändas om en gös på sju - åtta kilo. Detta slocknade dock snabbt när en gädda, modell hyffsad, bröt ytan och gjorde en tailwalk. Efter fotografiering och några minuters syresättning återvände den till de algblommiga djupen.

Bifångsterna är alltid spännande: gäddor, abborre och håll i er nu - en tvåkilos ål. Ålen satt krokad i stjärten och hade förmodligen slagit till wobblern i en första attack (min gissning). Tack vare det, var den lätt att skaka loss så att den fick fortsätta sin stolta vandring till Sargassohavet - eller till husbehovsfiskarens ryssja.