Silvervägen

För någon vecka sedan kom vi hem från en veckas fiske i Norrland. Det som skilde årets tur från föregående var att fruarna var med. Åsa och Åsa var dock mer intresserade av vandring än fiske, vilket inte hindrade dem från att då och då böja sina spön.

Mängden mygg i år var betydligt mindre än i fjor. Detta stod inte ivägen för att dagens proteinbehov, på rätt ställe, kunde tillfredställas genom att med öppen mun ta ett djupt andetag.

Myggmedel var alltså att rekommendera. Att som vi gjorde klockan elva på kvällen, efter en god middag med tillhörande dryck, ge oss ned till sjön i kortbyxor och utan myggmedel kan väl närmast liknas vid ett Norrländskt svar på japanernas kamikaze. Dock var det (nästan) värt det då vi efter en kvarts fiske hade fångat flera slemmisar och några borrar.

Naturens skönhet kan emellertid inte underskattas. För att hedra denna tog Danne på sig sin allra finaste frackskjortan. Här ses han posera i en av de bättre forsarna där flera fina kilosharrar fastnade för våre flugor.

Vi lät oss oxå flygas ut till ett par olika ställen för att fiska öring i ostörda vatten. Det första var dock inte så ostört. Två gäng om fyra personer hade tagit sig dit med flytringar och trots förbud fiskade de spinn precis framför oss. Därför flög vi ut ytterligare en gång och nu var vi verkligen helt för oss själva.


Vi började fiska i strömmen vid sjöns utlopp som höll oändligt mycket fisk, modell mindre. I sjön var de litet större, upp till ett halvkilo. Precis innan planet kom för att hämta oss fick vi denna sköneten som fint minne från turen.