Combat fishing....

...var inte det vi hade på agendan idag, men skaparens väg äro outgrundliga som man säger. Vi hade bestämt oss för en heldag på havet eftersom det var sista dagen på semestern. Havet var mer eller mindre kav lugnt, svag nordlig ström, och hopp om sill för inläggning stog på agendan. På väg ut såg vi massvis med båtar på den plats vi hade tänkt oss, så vi drar oss lite söderut för att inte störa eller bli störda av andra båtar.


Vilken missbedömning...så fort båtarna såg att vi stannade och släppte ner var det sju båtar som illrar direkt och svärmade runt vår båt. Vi pratar marginaler om halvmeter till meter när, och efter att Michaelas lina fastnat i först en båt som trängde sig och sedan en propeller, så kände vi att det var dags att ge upp. Sportfiskarna från vårt grannland där ölen flödar har helt enkelt ingen hyffs och vett alls. Så fort vi stannade och släppte ner var dom där med en meters mellanrum mellan båtarna. Och vi pratar inte bara plastbåtar i femmetersligan, utan även två mindre turbåtar som hade rammat min båt om jag inte kastat in backen. En halvmeters marginal.....

Nåväl, vi gav upp fisket bland dessa sötvattenspirater(må dom brinna långsamt....), och begav oss vidare för lite lunch och kontemplation. Kapten avnjuter ett stopp fin tobak i solen och drömmer om storfisken.

Efter en rejäl lunch bär det mot Ven och dess natursköna södra spets. Väldigt lite fisk, men verkligen underbart väder att mysa i. Solen värmer våra ansikten och livet leker.


Fisket då? Det var utmärkt, förutsatt att man vill ha torsk. En back full. Michaela var på hugget idag och avrundade med största torsken för dagen. Sillen som vi var ute efter var svårare. En stackare lyckades vi få och den skall Max(katten) få avnjuta.

Makrill? En myt....