För säkerhets skull.....

......så körde vi samma fisktomma repa som dagen innan. Runt Måsöya och den stora läviken söderut. Nordvästan låg på och vågorna gick höga. Det kändes likadant som dagen innan också, vi hade inga hugg men grannbåten hade något enstaka. Ordinarie guide, Uffe var tvungen att köra till Alta med en krasslig deltagare så trolling-Bert fick rycka in och det gjorde han med all heder i behåll.






Måsöy är ett vackert litet samhälle med kyrkan mitt i byn. I bakgrunden kan man se Havöy med sina karaktäristiska vindmöllor.

Efter ett tag började dom flesta att misströsta och gå över till sej och koljafiske med Wiggler-drag. Jag körde med diverse specialare som dropshot, jiggspinnare och megafluga. Ju längre som dagen led så kändes allt hopplöst.



MKB-Mats fick upp en hyfsad sej som blödde kraftigt, den var på ca kilot så jag föreslog att han skulle spara den så att jag fick testa mitt metetackel. Sagt och gjort fram med "sista utvägen".

Vinden hade nu mojnat tillräckligt för att vi skulle kunna testa en grynna, ca tio minuter bort. Efter en skakig tripp var vi framme och min tacklade sej gick överbord. Första driften kom lite långt ut och andra gången hamnade vi perfekt.

En stenhård stöt i spöet och sedan full kalabalik, det märktes snabbt att detta var en riktigt stor fisk. Lyckligtvis så hade jag aktern och kunde sitta ner under fighten. Först en gång till ytan, misslyckad gaffning och snabbt så blev jag av med all lina som jag hade vunnit. Samma procedur en gång till och det var extra nervöst eftersom vi hade sett att trekroken satt ytligt med bara den ena kroken fast.

Efter ett hårt jobb av Bert och Kjell så lyckades vi baxa besten ombord. Den var så stor så att jag omöjligt kunde bära den ensam.



Ett par drifter till och sedan i hamn. Nu återstod bara det tvivelsamma nöjet att rensa besten.


Det var kallat till stormöte så ganska snabbt blev jag ensam kvar på bryggan i skymningen. Ensam och ensam, det var ju några måsar också. Ju längre som skymningen fortskred så blev dom allt mer närgångna.

Jag blev snabbt tvungen att försvara mitt byte. Så fort som jag lämnade min plats för att hämta plastpåsar eller något annat så fick jag köra med örn-tricket. Det måste sett komiskt ut med en ensam man, viftande med armarna på en brygga. Det blev ännu värre, till slut så stod jag med högtryckstvätten, höll den som en kulspruta på Rambo-vis och mejjade ner måsjävlarna.