Blekingeläger, dag 2.

Andra dagen är normalt mycket lugnare än första, dom flesta drar sig sakta hemåt och fiskar på vägen.



Ola och jag stannade kvar och till slut så lyckades vi ta varsin grann gädda. Annars så var det mycket som dagarna innan, många och små gäddor.

Finn och Dan rapporterade om mer folk än gäddor på de ställen som dom provade. Kanotgrabbarna gjorde en lång runda i väster med mediokert resultat. Thomas och ungdomarna provade samma ställe som vi hade fiskat dagen innan, tydligtvis så hade vi varit effektiva för dom hade dåligt fiske.

Sammanfattningsvis ett ganska bra resultat för lägret som helhet. Lite svårt att få ihop matfisk men till slut så gick det också, det hade gått lättare om det inte hade varit för den idiotiska regeln om maxmått på 75 cm. En regel som bara tillkommit för att vissa sportfiskare vill fånga många och äta noll gäddor. Regeln gäller så klart inte för nätfiskare........



Som ni kan se så har sommaren ännu inte gett upp helt ännu.

- Posted using BlogPress from my iPad

Blekingeläger, dag 1

Första dagens fiske inleddes med samling på parkeringen.




En salig blandning av flytringar och kanoter, spinnfiskare och flugfiskare, män och kvinnor.



Ordföranden önskar alla "Lycka till" under traditionella former.



Kanon med kanotvagn.



Området är stort så det får lätt plats med 12 fiskare.




Några close encounters blev det.



Kanotisterna försvann ut mot egna fiskevatten och hade ett rikigt fint fiske på öar som normalt inte flugfiskas.



Fisket var bra och alla hade fått fisk innan lunch. Som vanligt så delade vi upp oss och Ola och jag hamnade på en av klubbens favoritöar. Fisket var fortsatt bra och Ola kunde till och med räkna in ett nytt personrekord i antal gäddor på en dag.



På kvällen var alla rätt slitna men vi fick dock i hop en riktigt god "Havande gädda". Vi fick inte ihop kantareller till en Royale så det blev tradtionell havande. modifierad med smaksatt creme fraiche(parmesan/vitlök) samt några cheezballs för redningens skull.

Förhållandevis tidig kväll eftersom det stundar ytterligare en dags fiske.

Skånska kustbadarklubben

Eftersom vi agerade förtrupp för klubbens Blekingeläger och så hade vi lovat att inte fiska på dom vanliga ställena, det var dags för fiske på nya vatten. Vi hade rekat ett helt nytt område med hjälp av satelitbilder och det såg superfint ut med sand och mörk botten utanför strandstenarna. Allt var upplagt för bra fiske, det var bara en sak vi hade missat, vattenståndet. När vi kom fram så såg det konstigt ut, havet gick ända upp i skogen, stranden var utplånad, den som känner till de blekingska öarnas anatomi vet att skogen normalt är helt oigenomtränglig. Man är hänvisad till stigar eller just stranden för att ta sig fram. En snabb koll på SMHI, havsvattenståndstabeller visade 33 cm högre än normalt.



Den spännande stranden hade precis blivit en utmaning och den fina vadarbottnen hade blivit omöjlig att nå. Skam den som ger sig, ett gott försök i okänd helvetesterräng innan vi insåg hur hopplöst allt var, ungefär då så tappade jag fotfästet och fick närkontakt med det 7-gradiga vattnet i ett tiotal sekunder. Ola retade sig att han inte hade kameran redo och bad mig göra om proceduren. Jag kontrade med att filma honom på hans vanskliga tur mot säkerheten, det var mycket nära att även han fick bada.



Tillbaks till fisket, vi hade dömt ut ett par vikar som alldeles för grunda men dom kändes under rådande omständigheter som enda alternativet. Redan i andra kastet så fick Ola en mikrogädda, snabbt drog han inåt viken och lika snabbt tillbaks igen, fötterna försvann under honom i tröstlös sump, andra gången på en timme hade han med en hårsmån undvikit ett dopp.
I snabb följd så tog vi ett tiotal små gäddor, vi fick varsin gädda som hade fastnat i beteslåset utan att kroken satt fast.


Anders och Mats hade valt lite mer säkra ställen inomskärs men dom valde att "bada" i en helt ny dimension, med fiskekajak, öarna utanför ett av våra toppställen lockade och dom fiskade både från kanoten och gick i land och vadade.


Fisken var av betydligt bättre kaliber och dom fick ett antal fiskar upp mot fem kilo.


Finn och Dan gjorde en lite mer traditionell runda och dom fick klart mest fisk. Inga bilder men rapport om att även Dan hade fått för sig att ta ett dopp i Östersjöns höstliga vatten.




Posted using BlogPress from my iPad

Arjeplog Arvidsjaur Boden Bromölla Bygdeå...........

På gränsen till det stora äventyret i nordost så träffar vi på den norrländska hamburgerkedjan Frasses yttersta utposter. "En stor stark i Bromölla" får plötsligt en helt ny innebörd.

Efter traditionell inhandling av Valje grova på Preeeem macken så insåg vi att korvmojen på baksidan hade bytt namn till Frasses. Deras nya specialmeny, "Stark", blev valet i den stora varianten (150 g).



Vi var förbredda att ta steget över gränsen, och ägna oss åt några dagars intensivt gäddflugfiske.
Väl framme i stugan så satt det fint med öl och vitlökskorv. Microdiscot i form av en "Altec Lansing Orbit" riggades upp.


Vi spanade in trailern för den nya snackisen i gäddflugfiskevärdlden, filmen A backyard in nowhere, den handlar om ett gäng grabbar som drar iväg till Alaska och fiskar i de vatten som den ursprunglige gäddflugfiskeguden, Larry Dahlberg, en gång fiskade i. Nu så blir äventyret extra komplicerat av att dom hamnar mitt i en konflikt mellan Larrys gamla polare, guiderna (MSTPA) och lokalbefolkningen. Filmen har kallats flugfiskewestern och den kommer att visas på nästa klubbkväll, hemma hos Thomas.

Alltefter som vi provade oss igenom fem sorters whisky så lyckades vi avhandla diverse olika musikstilar från den stillsamma John Allen, över Leif Norbergs kultförklarade album "Highway to Hellsingland" för att avsluta med Leningrad Cowboys klassiska Helsingforskoncert tillsammans med röda armens manskör. Deras tolkning av Stairway to heaven framkallar klart rysningar av vällust.

Hur som haver så är det nu dags att fiska, som förtrupp inför Blekinglägret så har vi lovat att inte fiska på klubbens favoritplatser, det är nya sällen som gäller. Hur enkelt det nu kan vara när man är inne på mer än 20 års Blekingefiske. Nu har vi dock jungfrueliga vatten på G och vem vet, kanske vi kan få ner lite actionladdad flugfiskeeastern på film, "a backyard in Blekinge".


- Posted using BlogPress from my iPad

Hösten hos Östen

Väderprognoserna inför dagens klubbtur var inte alltför upplyftande. 10-12 ms nordväst och skurar. Vattenståndet skulle dessutom vara riktigt högt så det var nog tur att klubbens kortväxta medlemmar stannade hemma. Om det var vädret eller att alla var kortväxta som gjorde att det bara blev Ola och jag som kom i väg skall vi låta vara osagt. Kanske också delvis beroende på att kusten dessutom invaderas av en gäddfestival med ca 500 deltagare.

Inget kunde dock hindra oss från att dra iväg, jag håller på och kollar om mitt knä pallar med tuffa utmaningar så att jag kan delta i klubbens gäddläger om ett par veckor. Då brukar det bli tre fullspäckade dagar med fiske.

Med hänsyn till vindriktning och styrka så kändes det viktigt att komma i någorlunda lä, främst för att det är skönt men också för att även gäddorna brukar tänka på det viset. Viken hemma hos Östen låg bra till för ett besök, sagt och gjort så startade vi dagen med en fika på parkeringen.

Vi gick så att vi fick vinden i ryggen och det kändes extra skönt när man fällde upp jackans luva ovanpå mössan. Precis i det ögonblicket, när första kastet sträckte i den hårda vinden så tänkte jag att "äntligen är hösten här, nu kan man börja fiska seriöst". Känslan satt i ett tag men sedan så kändes allting som vanligt igen, kast efter kast utan fisk ända till.......

Strax utanför Östens stuga så sög det till i spöet och jag kunde bärga höstens första gädda. Nu var den inte speciellt stor, kolla lekandet i mungipan på fisken. Men dock, jag hade fått fisk. Efter ett tag så fick även Ola fisk, jag hade någon mer kontakt men det kan lika gärna ha varit Öring, det stöter lite mer än gäddhugg.


Det var Ola som gav upp först, han skyllde på matlagning men han såg rätt frusen ut. Knäet höll för påfrestningarna och jag hoppas på en lång höst med mycket vadning. Först på kusten och senare lite mer tropiska vatten, innan havsöringssäsongen startar i Januari.

Ni som missade att fiska i dag, tänk på att om två månader kanske det både är snö och is.

Indiansommar

Man kan inte klaga. Sommarvärme i oktober månad tarvar givetvis att man är utomhus och njuter. Sagt och gjort, vi tog en tur med båten på eftermiddagen för att njuta av finvädret. Lite dimma, men i övrigt bara sol och inte en vindpust. Som tur var så var det iallafall strömt, vilket gjorde att det gick utmärkt att fiska.
Det var mycket båtar ute såklart, och det var inte konstigt med tanke på de sillstim som fanns princip överallt. Och makrill hör och häpna.
Pelagiskt fiske med häckla på 10 meters djup där botten visade 25 meter gav resultat i form fina grönskimrande fiskar liksom en del mattorsk.
Sill var det gott om, och Michaela var experten idag när det kom till silverfiskarna.
Väl hemma tändes grillen, och att sitta i mörkret med 17 grader på termometern och njuta av ett glas rött vin är sann njutning för själen.

Snart kommer frostnätterna, och då byter vi makrillfisket mot fiske efter andra grönskimmrande tandbeklädda monster.

Kajakfiske

Var bara tvungen att inviga min 40-årspresent så jag for till hemmaviken och den levererade med hugg i andra kasten och lite senare satt en tandgurka på kroken.

Efter en stund hade jag nästa kontakt men den vill inte hugga. Flugan strök sidan på gurkan men icke hungrig.
såg någon mera men njöt mest av tillvaron i kajaken. Man kan ha det sämmre och kajaken tillför en ny dimesion med fisket. Kan verkligen rekomenderas.

När jag paddlade in mot land så jag flera TG's på gruntvatten. Så fiske finns det men kanske inte så som förr.....
Hoppas nu det blir kajakväder på Blekingelägret.