Inget kunde dock hindra oss från att dra iväg, jag håller på och kollar om mitt knä pallar med tuffa utmaningar så att jag kan delta i klubbens gäddläger om ett par veckor. Då brukar det bli tre fullspäckade dagar med fiske.
Med hänsyn till vindriktning och styrka så kändes det viktigt att komma i någorlunda lä, främst för att det är skönt men också för att även gäddorna brukar tänka på det viset. Viken hemma hos Östen låg bra till för ett besök, sagt och gjort så startade vi dagen med en fika på parkeringen.
Vi gick så att vi fick vinden i ryggen och det kändes extra skönt när man fällde upp jackans luva ovanpå mössan. Precis i det ögonblicket, när första kastet sträckte i den hårda vinden så tänkte jag att "äntligen är hösten här, nu kan man börja fiska seriöst". Känslan satt i ett tag men sedan så kändes allting som vanligt igen, kast efter kast utan fisk ända till.......
Strax utanför Östens stuga så sög det till i spöet och jag kunde bärga höstens första gädda. Nu var den inte speciellt stor, kolla lekandet i mungipan på fisken. Men dock, jag hade fått fisk. Efter ett tag så fick även Ola fisk, jag hade någon mer kontakt men det kan lika gärna ha varit Öring, det stöter lite mer än gäddhugg.
Det var Ola som gav upp först, han skyllde på matlagning men han såg rätt frusen ut. Knäet höll för påfrestningarna och jag hoppas på en lång höst med mycket vadning. Först på kusten och senare lite mer tropiska vatten, innan havsöringssäsongen startar i Januari.
Ni som missade att fiska i dag, tänk på att om två månader kanske det både är snö och is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar