Väderprognosen var mångtydig med 8 till 0 grader, måttlig till kuling, västlig till nordlig vind samt regn, slud og solskin..... Ingenting verkade stämma men med facit i hand så var det en av dom mer exakta prognoserna vi någonsin har fått.
Kulingvarningen var från norr och havet utgjorde ingen trevlig syn när vi var nere i Rønne hamn och lämnade nycklarna, det fick bli Broens rev igen. Denna gång så bestämde vi oss för att testa den västra delen av det kilometerlånga revet. Väl på plats så vimlade det återigen av bilar, som tur var dom flesta österut. Fint lä och lagom med vågor, jag gick förbi med ett par hundra meter och idkade badkarsfiske på vägen tillbaks. Fortfarande var det så milt så att man näppeligen behövde handskar.
.png)
Lasse och Christopher hade redan vadat ut på revet när jag var framme och på väg ut kunde jag se hur Ch landade ännu en ørret i sildstørrelse. Det var gott om plats och vi behövde inte trängas. På håll kunde vi se hur en mörk front närmade sig snabbt. I ögonvrån så kunde jag till och med se en blixt. På endast ett par minuter så sjönk temperaturen från 8 till nästan noll grader och vårt mysiga rev förvandlades till en häxkittel med 20+ vind och ett iskallt regn. Som tur var så var det fortfarande sned frånlandsvind men det kändes riktigt obehagligt. Jag vände mig till grabbarna och sade "nu kom vintern".
Vi bröt efter en halvtimme och testade en sista frest på trädstället, på andra sidan av Due odde och ännu mer i lä. Vi kunde se att tankbåtar hade lagt ankar i stormlä så det var nog ganska allvarligt där ute. På plats så fanns det redan ett par danskar som hade en grann öring sparad. Dom stod mitt på revet och dom tvingades fly när det plötsligt började rulla in dyning i klar katamaranstorlek. Vi var lite längre in och det gick hyfsat att fiska, Lasse var mest sugen på ett bad och han utmanade dyningen lite extra.
Nu kunde vi se en lika skarp front norrut men det var klarblå himmel bakom, regnet hade slutat när det var dags att byta om och dra sig mot färjan. På vägen så stannade vi till på några fina platser och spanade in vattnet. Bland annat så kollade vi in klubbmärket som sitter kvar efter vårt första besök 1991.
Sammanfattningsvis så kan man reflektera över att det fanns gott om andra fiskare överallt och att det fiskas väldigt hårt. Bäckarna är små och både lekfisk och smolt stannar så lite i sötvattnet som möjligt. Därav så många mikrofiskar. Som alternativ till att inte fiska så är en novemberhelg på Bornholm ett utmärkt val. God mat, god dryck och ett gott sällskap gör att man kan återvända till "dagens dont" med ett smil på läpparna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar