Det kunde börjat bättre, första dagen bjöd på styv kuling och fiske var begränsat till lä i närheten av hamnen. Det kan vara bra men nu gick vi ut mest för att känna på båten och fiskegrejjorna.
Dag två försökte vi köra på säkra ställen, ett ganska klent resultat med små flundror gjorde att vi till och med hade svårt att rädda kvällsmaten. I en av vikarna på Rolfsöya så lyckades jag filma en säl som mycket konfunderad spanade in min jigg.
Den största av dagens flundror höll måttet med minsta möjlia marginal så det blev panerad torsk och hälleflundra med römmesås till kvällsmat i vår egen tolkning av begreppet mysbelysning. Vad har egentligen levande ljus och dämpad belysning att komma med, jämfört med pausbilden från en TV.
Tredje dagen var det dags för långtur, nästan alla båtar gick ut tillsammans.
Första viken vi kom till var redan befolkad av en yrkesfiskare så vi drog till nästa. Alla båtar hade flyt och rapporterade om fångad fisk. Vi var nog den enda fisklösa båten så långt men vi kan se att det var rätt nära ändå.
Senare så ordnade det sig och vi fick en liten som fick gå tillbaks. Vi drog vidare till ett ställe som kallades Ammoniak och där fick vi ett par fina mat-fiskar.
Vi kunde även se hur Ola drillade och tappade en större fisk.
På kvällen blev det fiskgryta, gjord på torsk/kycklingfond med grädde, vitlök, purjolök, morötter och bitar av hälleflundrafilé däri. Man kan ha det värre i det magiska skenet från en TV.
Fjärde dagen blåste inne även den. Vi gick en lång runda på byn men annars så ägnade vi oss mest på att vila.
Jag provade att filma under vatten vid bryggan. De båtar som gick ut lyckades faktiskt ta några flundror.
Dag fem så var vi och en annan båt dom enda som käkade frukost vid 7 tiden, alla andra båtar hade stuckit mycket tidigare i frustration över två missade fiskedagar.
Vi åkte ganska långt bort och även om det var spegelblankt så kunde vi känna hög dyning och se bränningar ovanpå grund som normalt ligger på 2-3 meters djup.
Ola fick en fin flundra. Jag provade spinnfiske och lyckades få och returnera ett par flundror med haspel, små men dock.
Sista dagen började vi med att jaga torsk och storsej, ett försök som var nära att sluta i fiasko. Superfint väder med bara lite ström gjorde att inte så mycket fisk samlades på topparna. På vägen tillbaks provade vi ett grund som guiderna hade tipsat om. Här släppte det rejält och vi fyllde backen med granna torskar i 5-6 kilosklassen. Efter ett tag så kände jag det typiska hällefludraruset men när jag vevade upp så kom det bara upp en torsk eller...
Efter ett tag var vi nöjda med torskfiske och beslutade att testa på hälleflundra igen. Vi testade på relativt djupt liggande toppar och branter. Mats lyckades dra på en fin matfisk, ett gäng tumlare var så pass nyfikna så att dom vid ett tillfälle till och med simmade mellan linan och båten.
Jag hade turen att avsluta med två st magnifika flundror på 130 och 152 cm. Ett stort tack till grabbarna för hjälpen, det är inte lätt att hantera så pass stor fisk. Bägge fick gå tillbaks efter att vi hade mätt dom vid relingen, utan att lyfta in dom i båten.
Stor fisk belastar verkligen grejjorna, om man tittar närmare så kan man se att lekandet faktiskt är på väg halvvägs ur ringen på jiggen som tog storflundran. Bra kvalitét men det var samma ring som användes hela veckan.
Sammanfattningsvis så är det alltid underbart att få fiska i en så pass storslagen natur. Vi lyckades se tumlade, delfiner, små valar, sälar och havsörnar. En annan båt hade närkontakt med en späckhuggare. Vi käkade fisk varje dag utom lördagen då det vankades buffé på kungskrabba. Till nästa år så måste man nog planera för att vara inblåst någon dag om man väljer att fiska på hösten. Det finns fina öringsjöar på nära håll och man kan säkert kustfiska i någon lävik.
Inlägg
1 kommentar:
Tack för ett fint inlägg Janne
Skicka en kommentar